Den Maja, den Maja

Vi har ridit nästan bara rakt fram hela sommaren och det har gott toppen. En glad häst med öronen framåt och som inte har krånglat så mycket. Så anmäler jag oss till lektionsridning och problemen börjar. Pressen förändras och huggormen Maja kommer fram. Longerade henne i onsdags och det var en katastrof, hon var tillbaka där vi började. Skrittade bara ut häromdagen och det var som vanligt. Idag har vi kämpat med att bara ta oss framåt i alla gångarter ute på lägdan. Skritten gick okej, traven gick på stället med hugg mot skänkeln och galoppen blev en historia för sig. Hoppa, studsa, slå med huvudet samtidigt som hon försöker bita och kosparka åt skänkeln. Hon är för pigg tänker ni, ja kanske, men så dålig attityd har jag inte sett hos henne på flera månader. En dryg 1,5 timme senare är både hon och jag trötta men hon fick lov att ge sig. Två fina varv i galopp åt vardera hållet och vi avslutade. Tänker på att det ju var en problemhäst jag köpte i julas och att det såklart kommer ett bakslag ibland men det här är sämsta veckan på väldigt länge. På måndag är det hopplektion och jag gruvar samtidigt som jag ser fram emot det. Antagligen tänder hon till och tänker framåt medan jag ska försöka komma ihåg att andas och slappna av. Skitenkelt när man är hopprädd och för dagen har en vrång häst.